Varje liten kyrka med självaktning (och nästan alla kyrkor äger sin självaktning) har glasskåp där de ställer ut gamla skelettdelar. Jag gillar det där. Det är ett väldigt konkret sätt att tro.

När jag drack var jag rädd för den nyktre mannens tråkiga ritualer och rutiner. Jag var rädd att utplånas i en mjölkfärgad vardaglighet. Jag kunde inte se att mitt liv var ett rituellt kaos.

Livet och kärleken manifesteras genom riter. Närhet och lust är ritualer. Äktenskapet var tidigare en skruv i samhällskroppen men sedan detta samhälle allt mer kommit att lösgöra sig från allting av värde, så är bröllopet nu istället en gerillahandling, en rörande, vacker seger över döden och tristessen.

När våra för tidigt födda barn dog begravde vi dem. Små kistor. En präst. Gråt och musik. Det var fasansfullt. Men det var också helt nödvändigt. Ritualen lindrade sorgen något. Riterna guidar oss ut ur det som står still.

2011 kommer jag gifta mig för första gången. Jag har vänner som varit gifta länge och flera gånger. Jag har vänner som brutit upp och nästan gått under. Jag inser att äktenskapet är en galenskap men det är bland annat just därför som jag så gärna vill gifta mig.

Vi ska gifta oss i Venedig. När resten av världen ljuger fram Paris som kärlekens stad lämnar de Venedig fritt. I en kyrka vid vattnet ska vi lova för Gud och varandra att vi ska älska varandra i nöd och lust.

Vi har gått igenom denna nöd och denna lust. Jag gör mig heller inga illusioner om att vi kommer bli skonade från lidande i framtiden. Livet är en bakfyllesvettig dans mellan katastrofer men denna försäkran inför Gud kommer förhoppningsvis vara ett starkt band av ljus och tålamod när mörkret kryper nära oss i framtiden.

Ingen som gifter sig inbillar sig att det är en enkelbiljett till himmelriket. Men människor gifter sig ändå. Det är ju storstilat på alla sätt. Människor trotsar den politiskt korrekta mallen och allt sunt förnuft och gifter sig trots att de innerst vet att det är galenskap. Det är vackert. Det är också extremt hoppfullt.

Det är hoppfullt att inte bara döden har sina riter utan att också kärleken har sina verktyg som vi kan dyrka upp det här märkliga livet med. Det är ett kort liv, men det kan kännas långt medan det pågår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hela julhelgen har varit bra, enligt Romme-vd:n, även om anläggningen "bara" varit cirka 3 000 skidåkare per dag. I dagr mer än fördubblades den siffran. Att det var en klämdag i kombination med milt och lite soligt väder tror Bo Funcke var anledni...

Lämna inte din julgran på någon av återvinningsstationerna när julen är slut, då kan du få böter och även polisanmälas. Julgranar räknas som grovavfall och får alltså inte dumpas på vanliga återvinningsstationer utan ska sorteras på Fågelmyra där trä...

Solister och körer backas upp av landets bästa barockorkester, Rebaroque från Stockholm, som vid bildandet för tolv år sedan hette Stockholms Barockensemble. Rebaroque har gjort Juloratoriet 40-50 gånger varav flera i Leksand och Falun. Det är befo...

Det är lätt att förstå varför Cranford blev en så populär TV-serie att den flera vann Bafta, Emmy samt Golden Globes och nu får en fortsättning i Tillbaka till Cranford. En parallell vore om Sverige skulle använda sina allra bästa skådespelerskor u...

Låt mig börja en aning personligt. Jag är till yrket litteraturvetare. Men varför blev jag det? Svaret finns hos min mormor, en kvinna ur arbetarklassen som, på grund av morfars låga inkomst, var tvungen att skura trappor och göra annat grovarbete ...